Stolthet

Tänk att snuset varit en del av Sverige sedan slutet på 1700-talet.

Tänk den skara av recept som folk skapat och passerat under folks läppar.

Tiden å arbetet folk lagt ner för skapa ett recept som folk kunnat njuta av.

Allt från Mellbergs prima fint till lerkakan Röda Lacket, och vår trogna tjänare Ljunglöfs Ettan.

Allt detta för arbetarklassen utvecklade vidare på luktsnuset.

Samtliga är några av världens äldsta varumärken, och de skapades i det lilla landet i Norr.

Jag känner att många gillar snus, men missar detaljen med stolthet kring denna kulturhistoriska produkt.

Om fler bejakade stoltheten och spred de positiva hälsoaspekterna kring snus kontra rökning skulle möjligheten att få ut det till resten av Europa öka betydligt.

Samtidigt skapa en större och bättre kultur kring snus. Inte glömma det positiva att fler få smaka på detta svarta guld.

Ofta lyser en viss stolthet upp i Svenskens ansikte när han befinner sig utomlands och får frågan vad det är för dosa man plockar fram, en blick ett leende när man får förklara.

Och gärna vissa när prillan åker upp under läppen.

Ett riktigt plus i kanten är om den andra personen vill testa, då blir flinet ofta från öra till öra.

Liksom flera svenska uppfinningar säkerhetständstickan, skiftnyckeln borde snuset vara där på pallplatsen sprutandes skumpa.

Tänk en extra gång när du tar en snus, detta är något att känna stolthet över, och som faktiskt i slutändan räddar liv.

Sverige har minst dödsfall gällande rökning kontra alla europiska länder, allt tack vare det svarta guldet.

Snuset är faktiskt något som vi har skapat och måste värna om, så vi säkrar framtiden för snusets existens.